LivskvalitetPublicerat den 08-09-2012 Min historia börjar med värk i ländryggen och PSA-prov togs vid två tillfällen. Det var förhöjt. Detta var sommaren 2004 och jag var 58 år. I september samma år togs prover från prostatan på Urologen på Sunderby sjukhus. Några veckor senare hade jag tid för återbesök. Min sambo och jag åkte dit. Vi träffade en väldigt sympatisk läkare som informerade om att sex "skott hade skjutits" och fem av dem visade ingenting men det sjätte visade på cancer. Det blev lite chockartat, jag kände mig ju frisk. Han redogjorde för olika behandlingsformer och efter skelettröntgen en vecka senare som visade att tumören inte hade spridit sig, bestämde jag mig för operation. Biverkningarna som inkontinens och sviktande erektion hade vi blivit informerade om.

Operationen utfördes den 25 januari 2005 på Sunderbysjukhus av en specialist från Huddinge sjukhus. Allt gick bra, det var ont och katetern var obekväm. Jag fick åka hem efter fyra dagar och var sjukskriven i tre månader. Det var spännande när katetern drogs. Jag var beredd på läckage m.m. Fick börja med knipövningar och jag tyckte att det gick bra. Jag började jobba halvtid och tiden gick och läckaget var kvar. 2010 började jag fundera på om det skulle vara så här, livskvaliteten sjönk. Jag var ju annars frisk och ville motionera. Efter 45 minuters promenad var inkontinensskyddet och kalsonger genomblöta. Läste på nätet om en metod där man opererade in en konstgjord slutmuskel. Fick tid hos min urolog men han trodde inte på metoden, "dyrt och osäkert". Jag fick tabletter istället men biverkningarna var för svåra.

Då ville jag träffa en annan urolog och efter mätning av läckaget, en halv liter per dygn, var jag kvalificerad. Operationen skulle utföras på Karolinska sjukhuset i Solna. Det skulle bli tre besök på Karolinska. Först blev det undersökning på hösten 2011 där det konstaterades att läckaget kunde bero på ärrbildning. I oktober blev det operation. Allt gick bra och efter att ha legat inne tre nätter fick jag åka hem. I december åkte jag åter till Karolinska för nu skulle implantatet aktiveras. Efter några timmar och lite träning fick jag åka hem.

Efter den dagen är jag "torr". Jag blev lovad att 90 % av läckaget skulle försvinna. Men enda gången det droppar är vid hård hosta. Förhållningsordern är att inte cykla med vanlig sadel, inte köra skoter och inte rida. Att sitta med benen i kors känns ibland inte bra. Men livskvaliteten har ökat med 100 %. Jag tränar och har förverkligat en pojkdröm, en gammal sportbil som jag använder på sommaren. Slutet gott.

Per-Inge Nilsson
Luleå