Forum > Potens - Robotassisterad laparoskopisk radikal prostatektomi
05-12-2014 21:26:52
Här kommer en liten återrapportering - del 1
Tack för alla inlägg

Har varit på magnetröntgen och fick sedan träffa KS för strålningsalternativet och St Göran för kirurgi.
Röntgen visade att det inte hade spridit sig och jag uppfattar att detta är en viktig parameter för vad läkarna rekommenderar. (Otroligt tacksam för tidig diagnos.)

Läkaren på KS var mycket bra och informerade om komplikationer som att strålning inte är exakt och påverkar andra delar som tex ändtarm, samtidigt att det effekten av strålningen kommer med tiden och påverkar vävnaden. Hur som helst sa läkaren nästan ordagrant att om han var i min situation skulle han välja kirurgi.

Så när jag träffade läkaren på St Göran hade jag nästan bestämt mig. Kollade in St Görans hemsida och läste om läkarna. När jag var på besök fick jag mycket stort förtroende för läkaren (den jag hoppats på), och bestämde mig direkt att boka in tid för operation.

Opererades i November. När jag vaknade upp från narkosen var det smärtor från olika delar så jag hade svårt att avgöra vad som var vad. Låg minst 4h på uppvak, hade ingen brådska därifrån. Fick reda på att de hade hängt en tyngd i katetern och har läst att det blir en förkortning av urinröret då man tar bort prostata och att vissa upplever att "den" blivit kortare. Antar att tyngden är för att förhindra detta, själv och även min fru, upplever inte att den är kortare.

Träffade läkaren dagen efter som informerade att operationen gått bra, fick åka hem på eftermiddagen.
05-12-2014 21:45:12
Här kommer en liten återrapportering - del 2
(ett ord blockerar inlägget därav uppdelningen)

Efter 10 dagar togs katetern bort. Fick trycka på för att kissa. Tränade inte så mycket hemma på att knipa, så nu var det dags att börja. Först blev jag besviken , då jag inte kunde kissa normalt, det rann bara och jag fick gå på toa minst varje timme. Efter några dagar blev det dock bättre så jag chansade och började jobba efter 14 dagar. Det gick bra, hade ett litet skydd men fick gå på toa varannan timme. Nu efter 2 veckor är det inget problem, men jag behöver tänka på att spänna till då jag gäspar.

Fick tabletter för att öka blodflödet och hjälpa till med potensen. Ja, det hjälper, har morgonpotens :-D

Provade ha samlag 2 veckor efter operationen, min fru var mycket kåt efter uppehållet och jag hade stånd.. men det gick inte, orsaken var det mentala. Vill verkligen understryka att det mentala är en mycket viktig del. Problemet är att man har en massa tankar i huvudet och man känner sig "lite" vingklippt. Självkänslan, dvs hur man upplever sig själv är jätteviktig - är jag sexig trots allt?

Fortfarande är det en känslig fråga, så allt är inte som tidigare. Men.. andra gången vi försökte under lunga former (utan krav) så gick det faktiskt bra - nästan som vanligt.
Tredje gången gick det också bra :-D och morgonståndet förbättras efter aktiviteten. KS läkaren betonade att "If you don´t use it you lose it"!

Hoppas det går bra för er också
02-02-2016 13:37:46
Det är nu fem år sedan jag genomgick operationen som förstörde mitt liv och det är ca. ett år sedan vården ansåg att jag var färdigbehandlad. Jag var 49 år vid diagnostillfället och genomgick då en prostatektomi med robot på KS. Jag tänker mig att det här mest är ett inlägg för er som fått en diagnos och liksom jag har träffat en läkare med pondus, koll på vad han gör och som förordar operation.
Hur fungerar då kroppen så här 5 år senare?
Tarmen funkar sådär, den har på något sätt "stannat av" och jag måste tänka på vad jag äter för att över huvud taget kunna gå på toaletten. Egentligen inget stort problem men heller inget jag hade väntat mig. Svettkörtlarna i underlivet lever sitt eget liv så tillvida att det börjar droppa/rinna vid minsta sexuella stimulans. Obehagligt och oväntat. Jag har dessutom svårt att hålla urinen vid sexuell stimulans. Av någon anledning så öppnar då den muskel som ska hålla tätt. För ca. två år sedan gjorde jag en operation pga kvarstående läckage och jag kan därefter hålla tätt åtminstone i vardagen. Ganska bra alltså. Blev dessutom impotent oavsett vilken dos jag tar av de tabletter och sprutor som jag fått ordinerat. Sista utvägen, som tydligen är penisimplantat, har jag tackat nej till. Det verkar för övrigt inte vara ett ingrepp som vården rekommenderar eller vill utföra. Jag lever idag ett liv som består av arbete, självvald isolering, utan samliv/närhet och annars mest väntan på att jag ska bli lika gammal som jag känner mig. Är oerhört avundsjuk på er som efter att ha drabbats av impotens skriver att ni provar er fram, att det går lika bra att tillfredställa er partner på andra sätt.

Forts.
02-02-2016 13:38:52
forts.

Kan tänka mig att det är ett förhållningssätt som kommer av att man varit väl förberedd på de bivekningar man drabbats av. Mina läkare var väldigt optimistiska innan ingreppet och menar fortsatt att operationen gick bra. Det har hänt att dom varit rent ut sagt oförskämda när jag har haft frågor om biverkningarna. För mig skulle det vara lättare att acceptera situationen om jag fått tydliga förklaringar till vad det beror på.
Trots att mina läkare varit nöjda har jag själv haft en känsla av att ha drabbats av en del onormala biverkningar, så jag gjorde mig omaket att anmäla detta till LÖF. Dom konstaterar i sitt svar att biverkningar som mina inte går att undvika. Något att tänka på inför val av behandling...
//Stympad
PS
Detta är mitt tredje och sista inlägg här på forumet.
19-07-2017 15:32:17
Jag har drabbats av prostatacancer. 26 i PSA och 9 på geasonskalan. Jag satsar enbart på kostförändring. Jag är av den åsikten att maten jag ätit gjort mig sjuk och det är maten som också kan göra mig frisk. Sjukvården bara skär, bränner och förgiftar utan att bry sig om den bakomliggande orsaken. Ekonomi är den naturliga drivkraften till detta beteende.